Små fynd.
C har somnat. Pappa D har föreställning på operan. Jag borde verkligen plugga men måste först städa undan det värsta här hemma. Jag sneglar på klockan som börjar bli alldeles för mycket och svär lite för mig själv över att det ligger saker precis överallt. Hur hinner en familj på tre stöka till det så mycket på bara en dag? Så plötsligt när jag plockar en vante från badrummet märker jag att det är något i den. Ett munspel. Och så med ens blir jag alldeles mjuk i hjärtat. Tänk att det bor en liten person hos oss. Som pysslar och fixar och stökar och stoppar munspel i vantar. Som gömmer nycklar i våra skor. Som smyger sig fram och biter oss i fötterna om vi står på knäna. Som spontandansar lite närsomhelt och till vilken musik som helst. Som älskar stekt ägg mer än någon annan mat. Som inte bara vill sova bredvid utan helst PÅ oss. Som inte är ett dugg intresserad av att göra rörelserna i "imse vimse spindel" även fast jag sjunger den för honom varje dag. En alldeles egen liten person. Vår, men mest sin egen. Älskade unge!
