Vägen hem.
Det bästa just nu är att det börjar bli lite ljusare. Äntligen! Det är inte roligt att vara utomhus i mörkret med små barn, och med en morgontrött tvååring, bebis, frukost, mellis och lunch som ska fixas innan det är dags för vila så har det inte varit lätt att hinna ut under de få ljusa timmarna som varit. Men nu! Den senaste tiden har vi promenerar hem från förskolan på eftermiddagarna och det har varit så skönt om än lite tålamodskrävande. Sträckan som egentligen tar 10 minuter att gå blir lätt en timme när man ska stanna och titta på allt, gå tillbaka ibland, peta på saker med pinnar, plocka stenar osv.
Kolla på grävskopor.
Åka rutschkana.
Lillasyster på magen.
...eller en storebror på ryggen.
Klättra lite.
Och ibland tar orken slut när man bara kommit halvvägs.
Allt är ett äventyr när man är två år gammal.