Provsjungningströtthet och magisk nyponsoppa.
Alltså, tröttheten som infinner sig efter en provsjunging, det är inte klokt! Jag hade en provsjunging i förmiddags och när jag kom hem kände jag mig som att någon kört över mig med en ångvält. Man är så otroligt fokuserad och koncentrerad de där minuterna man sjunger framför juryn, och det är så mycket nervositet och anspänning som släpper när man väl är klar. För att fira att det var gjort köpte jag med mig bullar hem från Vetekatten. Deras mjölnargårdsbullar är kanske det bästa som bakats med en vetedeg. Yum! Tröttheten hjälptes tyvärr inte av varken socker eller kaffe, och även om jag helst lagt mig på soffan och sovit några timmar så var det bara att bege sig ut på gården med C. I det här trista vädret är det inte alltid så jättemysigt, men idag fick vi sällskap av några barn och deras finska farmor. C hade sällskap av spännande lekkamrater och jag fick prata finska, trevligt! Barn är verkligen så himla roliga. Idag plockades det nypon och kokades nyponsoppa som var magisk, minsann! Den "innehöll D-vitamin och inget socker och var dessutom vegetarianisk och helt utan gelatin". Snacka om medvetna ungar!
Nu är jag på väg hem efter att ha varit i gamla hemmakvarter vid Norrmälarstrand (nåja, vi bodde kanske inte på så fin adress, men promenerade ofta där) för att repa inför ett gig nästa vecka. Kul, även om jag inte var helt nöjd med min insats ikväll. Hoppas det går bättre när det väl gäller nästa vecka. Jag avskyr känslan efter att inte riktigt gjort bra ifrån sig, det hänger liksom kvar som en tråkig klump i magen. Det spelar ingen roll att det är ett helt avslappnat rep där man ses för att bara känna på repertoaren och se vart åt det lutar, man vill ändå sjunga bra! Nå ja, jag verkligen inte haft tid att lära mig låten, får plugga järnet i helgen. Nu ska det bli sååå skönt att komma hem... Känns som att jag redan sover medan jag skriver det här.
Före rep:

Efter rep:

Tack å hej, nu kom äntligen bussen.