operamamma.blogg.se

Om det tidigare under kvällen fanns en liten gnutta bitterhet hos mig över det faktum att D hade en härlig premiär framför sig med allt vad det innebär, medan jag var hemma med en grinig liten kille och skurade nerbajsat badkar, så är den bitterheten nu som bortblåst. M och J kom som två änglar med kassar med mat och vin och tog över vårt kök, och kvällen var räddad. C som älskar när vi har besök levde upp och var så glad och uppspelt så det knappt gick att lägga honom. När han väl hade somnat var maten färdig och det bjöds på perfekt stekta ekologiska lammracks från en liten åländsk gård. Det är utan tvekan det godaste köttet jag ätit på länge! Till maten serverades minst lika gott rött vin och under kvällens gång följde vi premiären genom P2's livesändning från operan. Det är speciellt att sitta hemma i sitt kök och lyssna på sin man. Det är en fantastisk känsla att höra applåderna braka loss innan sista tonen knappt hunnit klinga ut. Man är nämligen minst lika nervös som när man själv sjunger! Detta var dessutom en speciell kväll, det är D's första steg mot ett lite tyngre röstfack och det lät verkligen så otroligt fint. Jag vet inte om jag någonsin varit med om att han varit så nervös (han är nämligen aldrig nervös i vanliga fall!) men jag har aldrig hört honom sjunga så bra som ikväll. Tydligen var Kungen och Drottningen där och D hade träffat dem efteråt. Eftersom jag är finne så känner jag att jag ogenerat kan gotta mig i allt kungligt utan att behöva ta någon politiskt ståndpunkt för eller emot, och jag kan inte låta bli att tycka det är himla kul de gångerna vi får sjunga för och hälsa på kungligheter.
Trots lite tveksam start blev det här alltså en otroligt härlig kväll. Att bli bjuden på så god mat, i sitt eget kök med de finaste vänner man kan tänka. Som inte bryr som om att man har mjukisbyxor och ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig i håret. Att höra att allt går bra där på borta i operahuset på andra sidan viken, medan man själv sitter tillbakalutad och bara myser (eller springer ut och in från sovrummet för att lille herrn är så uppe i varv så det tar en timme att lägga honom...men det har jag tydligen redan förträngt.) . Nej, man har inte mycket att klaga på. Det är med mjukt och varmt hjärta jag lägger mig ikväll. Det är väl för mycket begärt att få sova en anständig mängd timmar, men i natt vakar jag i alla fall med lamm i magen och fantastisk Puccini surrandes i huvudet. Godnatt!