Första veckan avklarad...
Nästan tre månader ska pappa D jobba i först Helsingfors och sedan Oslo. Jag och C är kvar här hemma eftersom jag jobbar på Operan. Nu har vi betat av första veckan av den här perioden, och det har verkligen gått över all förväntan. Jag och Cornelis har haft det fint ihop. Han börjar bli ett litet barn och allt i vardagen går bara enklare och smidigare. Sömnen blir bättre för varje natt. Det värsta kaoset har uteblivit, och när det varit på gång att krisa har jag lyckats undvika att dras med i det som jag alldeles för ofta gör, utan behållit lugnet, andats och löst situationen. C trivs så bra med tant E, och i tisdags ryckte dessutom mormor in som en räddare i nöden. Hon kom hela vägen från Åland för att ta C på en promenad i vagnen ett par timmar medan jag hade repetitioner. Det har varit så otroligt kul att vara på operan. Det är en liten roll och korta repstunder, men jag kunde inte vara gladare över det. På många sätt lever jag drömmen just nu. Jag får sjunga och jag har en alldeles fantastisk liten pojke att dela vardagen med. Fina vänner och en familj som alltid ställer upp. Jag önskar att jag oftare tog mig tiden att stanna upp och bara påminna mig själv om allt jag har att vara tacksam och lycklig över. Det kanske ska vara ett tidigt nyårslöfte? Eller ett adventslöfte? Så får det blir.